"Don't cry because it's over, smile because it happened!"

Man brukar ju säga att allt roligt har ett slut, och nu är alltså JonssonBokefors-Challenge över. Vi är otroligt nöjda med resultatet, och vi har fått ett minne för livet! Insamlingen kom upp i hela 20 400 kr, vilket känns helt fantastiskt! Tack än en gång till alla ni som skänkt till vår insamling, ni är alla en del av vår framgång!

 

Som ett sista inlägg tänkte jag blicka tillbaka på tiden som varit sedan vi fick den galna idén...

När vi bestämde oss för att göra den här utmaningen hade vi ingen aning om vad vi gett oss in på, eller alla timmars arbete som skulle krävas för att nå målet.  Jag tror vi båda först bara såg det som en rolig grej, och bortsåg från allt förarbete.

När vi startade insamlingen och skulle sätta ett insamlings-mål, hade vi ingen som helst aning om vad som var rimligt. Vi var först eniga om att 10 eller 15 tusen kändes som ett bra mål, men efter lite diskussion bestämde vi oss för att vara optimistiska och sätta 25 000 kr som mål. Men som sagt, vi hade ingen aning om vad som var rimligt. Såhär i efterhand känns det som att 25 tusen var ett bra mål, även om vi inte riktigt nådde så högt. Hade vi satt 10 eller 15 tusen fanns risken att vi inte skulle ha varit lika hungriga på att få in mer pengar.

 Jag tror det var när vi började marknadsföra projektet och insamlingen som vi verkligen insåg att det skulle krävas mycket arbete. Jesper var hemma hos mig en helg i mars, och vi arbetade då hela fredagskvällen till midnatt och sedan hela lördagen. Ändå kändes det som att vi bara gjort en bråkdel. Efter den helgen hade vi konstant arbete att göra, och projektet snurrade hela tiden i huvudet. Det hände ofta att man låg och tänkte på smarta marknadsföringssätt när man skulle sova, man var som besatt av projektet.

Från att vi startade insamlingen kretsade nästan allt arbete kring det, och vi glömde nästan alla förberedelser som krävdes för själva resan. Det kändes helt klart oroande när vi inte lyckades få några sponsorer och tiden började bli knapp. Det kändes därför oerhört skönt när vi blev kontaktade av Merida som lovade att sponsra oss med förmånliga priser. Därefter fick vi flera glada besked om sponsring, och man kunde då andas ut.

Med sponsorfrågan löst återstod ändå många frågetecken. Men tack vare bland annat mycket goda och hjälpsamma kontakter i Norge, en väldigt lyckad testcykling tur och retur från Uppsala till Dalarna, samt mycket proffsig hjälp av Söders cykel lyckades vi sudda ut dessa frågetecken.

De två sista veckorna innan avfärd var extremt stressiga men vi lyckades ändå få alla pusselbitar på plats, nästan i alla fall. Vi hade fortfarande inte spikat allt gällande upplockning av cyklar eller skjuts till Rjukan, men det tänkte vi lösa på vägen. Sen var det inte optimalt att Jesper satte sig på en helt ny cykel, eller att vi aldrig testat cykelkärran, men vi kände oss så redo vi kunde bli. Det skulle dock visa sig att det inte räckte…

2 juni 2012, den kallaste junidagen sedan 1928, och dagen då vår resa skulle börja. Det blev en mardrömsstart, med 5 grader, regn och iskalla vindar. Men vi backade inte för det, vi hade bestämt oss för att köra. Så med en alldeles för tungt lastad kärra, och piskande regn i ansiktena, gav vi oss iväg. Det dröjde dock inte länge innan vi började tvivla på att det skulle gå att genomföra, och framme i Södertälje var vi båda så nerkylda som vi aldrig tidigare varit. Vi beslöt att avbryta, och pappa fick ge sig ut på en ”rescue trip” till Södertälje.

I efterhand ser jag många fördelar med det avbryta försöket, även om jag i stunden var mycket besviken. Vi var för dåligt förberedda för att klara resan, och i och med det avbrutna försöket fick vi chans att ändra på saker som inte var bra, framför allt att lätta på tyngden av packningen.

4 juni försökte vi på nytt. Det var långt ifrån optimala förhållanden då heller, men den här gången bet vi ihop och körde. Det kom mycket regn de två första dagarna och jag vill påstå att de två dagarna var de tuffaste psykiskt sätt, på hela resan. Nästan alla kläder var blöta, vi hade bara kommit en bråkdel av vägen, och vädret visade inga tecken på att bli bättre. Det var fullkomligt omöjligt att få kläderna torra och tredje dagen tvingades jag ta på mig blöta kläder.

Det fanns ändå hopp, vädergudarna gav med sig och tredje dagen tittade solen fram. Problemet var att jag den dagen hade kärran och att det var en av de mest kuperade etapperna, så jag kunde inte njuta så mycket av det, ingenting alls för att vara ärlig. Tredje dagen var min tuffaste dag fysiskt sätt, och det blev även den längsta dagen på drygt 11 mil.

Det låter kanske konstigt att de tre första dagarna var de tuffaste, det tycker jag också, men det var så i alla fall för mig. Efter det kände man att man närmade sig målet och väderförhållandena blev bättre, men jag säger inte att de resterande dagarna var lätta, de var alla väldigt tuffa, speciellt sista cykeldagen från Oslo till Kongsberg, och de två vandringsdagarna. Det var extremt tufft, men det kändes ändå lättare när man var så nära slutmålet.

Så var vi äntligen på toppen den 15 juni, och känslan när man stod där uppe med den svenska flaggan är obeskrivlig. Efter alla timmars arbete och slit så hade vi klarat det! Även om resan hem blev lite seg och långtråkig så hade vi båda hela vägen ett glatt humör och ett leende på läpparna.

 

Detta är alltså det sista blogginlägg från JonssonBokefors-Challenge, för den här gången i alla fall. Det är verkligen inte omöjligt att det blir en ”JonssonBokefors-Return” någon gång i framtiden. Vi har redan börjat diskutera andra häftiga utmaningar.

Med risk för att låta tjatig: Tack till alla er som skänkt till vår insamling eller stöttat oss på något annat sätt. Utan er hade vi aldrig klarat utmaningen.

I övrigt kan jag säga att vår cykelkärra och solcellsladdare inom kort ligger ute på blocket för försäljning, så om någon är intresserad, hör av er!

Tack för den här gången!

Mot Toppen - Mot Cancern




En vecka kvar!

Halloj! Hoppas alla har haft en trevlig midsommar!
 
Igår kom jag hem till Uppsala igen efter en riktigt härlig vecka hos min flickvän Sofia i Linköping. Nu har jag kommit tillbaka i gammal vanlig löpträning och känner mig ordentligt uppvilad, redo för nya utmaningar. 
 
Idag kommer stora tjocka släkten, min lillasyster Linda ska nämligen konfirmera sig i Uppsala Domkyrka i eftermiddag så det blir en rolig dag. Men först ska jag sticka ut på en dist nu om en timme med min tränare Örjan. Imorgon börjar så nästa äventyr. Upp tidigt inatt och vidare till Arlanda för att därefter ta planet till Barcelona. Efter storstan ska vi sedan vidare till Mallorca och Menorca. Ser fram emot en rolig resa med familjen, och ser lite extra mycket fram till Semi-finalen mellan Spanien och Portugal i forbolls-EM. Vilket jäkla drag det kommer att vara!
 
Nu är det mindre än en vecka kvar tills insamlingen stängs ner. 30 Juni är sista datum för att sätta in pengar. Det är alltså sista chansen för er som ännu inte satt in några pengar och känner för att bidra att göra det! Vi kan i övrigt säga att vi är otroligt stolta över att nu nått upp över 20 000kr. Helt fantastiskt och en stor eloge till alla ni som har bidragit.
 
Som tidigare nämnt kommer bloggen fortsatt att uppdateras till den sista juni sedan är projektet iallafall på bloggen över. För mig och Daniel gäller dock att börja jobba på slutredovisningen som ska visas upp i skolan i höst.
 
Hörs mer nästa vecka, tjao!



NI GJORDE DET MÖJLIGT!

JonssonBokefors vill räcka ett stort tack till alla er som har varit med och stöttat oss under projektets gång. Utan er hjälp hade vi aldrig kunnat klara av att uppnå det fina resultat som det tillsist blev.
 
Ni gjorde det möjligt för oss att lyckas. Vi vill därför räcka ett stort tack till.....
 
 
Merida Sverige A Det kändes direkt bra när vi blev kontaktade av Merida i våras. Det kändes kul och seriöst när ett cykelmärke självt tar initiativ att stödja ett projekt till förmån för välgörenhet. Vi är mycket nöjda med de produkter från Merida som vi använt under resan och att vi kunnat få dessa till ett bra pris. Kontakten med Merida har funkat bra och varit mycket viktig för att vi skulle få till det med utrustningen
 
Söder Cykel All den hjälp vi fått på Söder cykel har verkligen varit ovärderlig för oss. Det trevliga bemötandet och de tips vi fått av Tim har också varit viktiga för oss. Det är också genom Söder cykel vi fört kontakten med Merida och de har således varit en betydande länk för att allt skulle fungera smärtfritt.
 
Kartbutiken Både i förberedelserna och under själva resan behövdes kartor för att få ihop vägen och inte köra fel. Kartbutiken gav oss möjlighet att få tillgång till alla de kartor i Sverige och Norge som behövdes.
 
Östertälje tryckeri En stor del i marknadsföringen av projektet var via affischer och flygblad. Östertälje Tryckeri valde att stödja oss och gratis trycka upp en stor mängd reklam ark vilket vi är otroligt tacksamma över. Detta gav oss möjlighet att nå ut till en större massa.
 
JLM Tunnelkonsult och Scandi Front Det stora ekonomiska stöd vi fick från JLM och Scandi Front gav oss möjlighet att ha råd att införskaffa nödvändig utrustning till projektet. Cykel och vandringsprylar som var direkt nödvändiga för att vi skulle kunna genomföra resan.
 
Acobia Flux för att få med sig alla nödvändiga prylar såsom ett tremanstält, dubbla sovsäckar och liggunderlag samt tå stora vandringsryggsäckar behövde vi ha med oss en cykelvagn. Acobia Flux gick in och stöttade oss ekonomiskt så att vi fick möjlighet att införskaffa denna vagn.
 
 
 
Rune och Gun-britt Bokefors, Stig och Evy Malmtorp är mina mor och farföräldrar. De har inte bara skänkt pengar till insamlingen till Cancerfonden. De har också sponsrat oss ekonomiskt. Detta stöd har gjort så att vi inte behövt lägga alla våra besparingar på mat och boende på camping (tre nätter i Oslo) under resan. De har också följt oss ständigt och varit en stor support både före ( särskilt under vår provcykling till Dalarna i början av Maj) och under resan.
 
Kicki Kullberg-Durén vår grafiska designer som tog på sig att utan kostnad rita affischer åt oss och hjälpa oss med slogan Mot Toppen-Mot Cancern och Utmana, Övervinna, Besegra. Resultatet blev helt strålande och hon har varit en ovärderlig hjälp med något vi själva aldrig skulle ha klarat av. Det har varit otroligt roligt att ha riktigt proffsiga flygblad och affischer att sätta upp.
 
Vidar Steinbeck vår Norske kontakt som har varit en otrolig hjälp i den förberedande processen med vägval och framförallt vandringen i Norge. Utan honom hade det varit väldigt svårt att knyta ihop säcken i slutfasen. Vidar gav oss en otrolig hjälp tack vare hans expertis på området.
 
Svein Asland Ställde upp otroligt mycket för oss de sista två dygnen och hjälpte oss att lyckas nå toppen. Han hämtade upp oss efter vadringen, bjöd och på middag och sovplats på sitt kontor i Rjukan och stöttade oss även under toppbestigningen genom att skjutsa oss till bergets fot och hjälpa oss att få kontakt med lokaltidningen. 
 
Familjen Mårtensson Daniels släktingar Jörgen, Hege och framförallt kusinen Henrik var till stor hjälp när vi kom fram till Norge. Hos dom kunde vi lämna cykelvagn, cyklar och annan utrustning så att denna sedan blev körd till Stockholm. Henrik gav oss också skjuts från Kongsberg till vadringsleden i Bolkesjö sent på tisdagskvällen.
 
 Kjell Jonsson När vi helt utmattade efter 11mil den tredje dagen kom fram till Degerfors dök räddningen upp iform utav Kjell Jonsson. Han visade enorm gästvänlighet genom att låta oss slå upp tältet på sin tomt och låna ut toa samt dusch. Dessutom bjöd han på frukost morgonen därpå.
 
Jeanette Fry vår rektor som var den första vi vände oss till när vi ville be om att få genomföra vårt lite ovaliga projektarbete. Hon stödde oss och tog vidare frågan till skolledningen där Anders Boman godkände projektet och gav oss tillåtelse att börja jobba.
 
Vi vill även tacka de tidningar som valt att skriva om oss och på så sätt bidragit till vår marknadsföring. Mitt i Nacka, Uppsala Nya Tidning och Rjukan Arbeiderblad.
 
Dessutom Olov och Annika Bokefors, Roger och Elisabeth Jonsson våra föräldrar som på så många sätt under ett års tid har fått tackla oss i planerandet av JonssonBokefors-Challenge. De har hela tiden trott på oss och litat på oss och utan deras ständiga hjälp både i vardagen och med projektet kan jag ju ärligt säga att vi aldrig hade lyckats.
 
Tack!
 



Bilder (Del 4/4)

 
Gaustatoppen höjd i dunkel denna fredag morgon den 15 juni 2012. Det var en tät dimma som omslöt oss under  hela våran vandring upp mot toppen.
 
en kort vätskepaus en bra bit upp på berget. Det var kallt och som ni ser mycket snö, en riktigt rå förmiddag!
 
 
JonssonBokefors, redo att avsluta sitt "challenge" genom att på projektets tolfte dag nå Gaustatoppens högsta punkt. Här vid toppbestigningsledens början.
 
 
 
 
Så här högt uppe är det inte mycket liv. Inte många växter eller djur klarar av det stränga klimatet. Gaustas branta sidor bestod av stenrös som på sina st'llen var snöbeklädda. Någonstans långt bort i dimman finns vårt mål.
 
 
 
 
Jonsson nedanför trädgränsen, högt upp i skyn sträcker sig berget som är känt som Norges vackraste fjäll.
 
 
Här är jag tillsammans med vår support Svein Asland precis innan vi ska börja bestiga toppen. Svein var till enormt stor hjälp för oss när vi kom till Norge. Utan hans insats hade projektet blivit svårt att genomföra, stort tack!
 
 
 
 
 
Jonsson halvägs uppför bergets steniga bergssida.
 
 
 
 
Där uppe är toppstugan!!!!
 
 
 
 
 
Vi klarade det!!!!! Med den Svenska flaggan vajande i handen har vi efter nästan två veckor nått Gaustatoppen 1883m.ö.h
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Dimman omslöt oss fortsatt när vi stod högt upp på den mäktiga toppen. Det var förövrigt på den bergskam ni kan se på bilden som vi klättrade ut på för att nå längst ut till bergets högsta punkt.
 
 
 
 
 
Vi var både glada, stolta och utmattade när vi tillsist nådde toppen, grym känsla!!!
 
 
 
 
 
 
 
Den svenska fanan som följt med oss hela vägen placerades på toppen och där lär den sitta en lång tid framöver!
 
 
 
 
Efter toppen var nådd gick vi ner cirka 10min och ett antal höjdmeter till toppstugan. Där inne satte vi oss och käkade medhavd lunch medans vi huttrade i den iskalla vädret.
 
 
Påvägen ner bjöds det på Anja Pärssons "Sälen"
 
 
Kraschlandning!
 
 
Framåt mitt på dan då vi traskade ner för bergets sida igen sprack det tillsist upp och vi blev åskadare till en helt magisk utsikt.
 
 
Inget vatten smakar så gott som riktigt Gaustavatten!
 
 
 
Slutligen fick vi en bild med oss båda nedanför berget.
 
 
 
Gaustatoppen, telemarks högsta berg, ett av de högsta bergen i södra Norge och på så sydliga breddgrader överhuvudtaget.
 
 
 
 
 
 
 
Nedanför berget i dalen ligger staden Rjukan där vi tillbringade natten.
 
 



Bilder (Del 3/4)

Cyklisten Jonsson vid lunchstoppet mellan Drammen och Hokksund
Jag själv iförd hela cykelutrustningen från Merida och Söder Cykel! Ser rätt proffsig ut tycker jag!
Vilopaus halvvägs upp på fjället
Vandraren Daniel bar stolt den svenska fanan, här vid hyttan Sigridsbu ca 1000m.ö.h
Det var riktigt kallt på fjället, mycket snö och t.o.m is på vissa av sjöarna!
Höghöjdslunch smakar alltid bra, denna gång snabbmakaroner och köttbullar i tomatsås, standard
När vi kom ut ur skogen mellan som låg i dalen mellan alla bergstoppar hittade vi detta bebodda hus där en hund låg och vilade på trappen, hur är det möjligt att bo såhär långt ifrån en väg undrade vi.....!?
Långt bort i fjärran kunde vi nu för första gången ordentligt se Gaustatoppen!
En riktig viking som inte lägger sig trots den stenhårda vandringen
Vandringens garanterat vackraste utsiktsplats, heeelt magiskt! Detta var under eftermiddagen vandringsdag två. NIIIICE!!!



Bilder (Del 2/4)

Denna ständiga disk,inte det roligaste på resan men något som man ändå var tvungen att sköta! Bodde man vid en sjö hade man ju iallafall obegränsat med diskvatten! Detta är från första kvällen i Norge, lägg märke till min snygga Norgemössa....
Glatt humör vid det schyssta tältlägret längst ute på en udde i en fin norsk skogssjö. Här kan ni även skymta tält och Daniels cykel med väskor.
Man tar de chanser man får att torka grejer. Vi hade förvisso med oss en tvättlina men det var ofta grenarna som lägret fylldes av kläder och annan utrustning över natten. Här ser ni ju även vår fantastiska vagn, älskad för att den möjliggjorde att få med all packning, men samtidigt hatat för att den var så otroligt tung att dra. I bakgrunden syns även min nyinköpta Merida cyclocross, bra grejer!
Framme i Oslo och Ekebergs camping. Riktigt bra camping faktiskt med vackert läge ovanför de centrala delarna av huvudstaden. Dessutom, tänk vilken lyx det var att kunna duscha och gå på toaletten....!
Campingen hade en fantastisk utsikt över det vackra Oslo. Operan, slottet, finanskvarteren, Centralstationen, Holmenkollen. Allt kunde man se uppefrån Ekebergs höjder!
I lortiga vandringskläder turistade vi på vilodagen (måndagen) i den norska huvudstaden. Här Daniel i våra sponsrade SmartWool kläder framför slottet.
Daniel har som grej att besöka så många olika Hard Rock Caféer som möjligt. I Oslo kunde han/vi beta av en till genom att där köpa varsin stor glass.
Operan i det (som vanligt) ostadiga vädret
Daniel bredvid NRKs TV-team som spelade in ett program vid opera huset. Synd att dom inte gjorde ett reportage om oss också..... ;-P



Dag 13 Hemfärd

När vi vaknade på Ekebergs camping smattrade vattendropparna mot tältduken. Vi lagade frukost och middag att ta med på tåget i campingens primitiva kök och sedan var det dags att plocka ner tältet en sista gång, i ösregn. Kändes ändå som en bra sammanfattning av de två senaste veckornas väderförhållanden....!

Därefter gjorde vi av med våra sista norska kronor på buss ner till centralen. Vid det här laget hade vi redan många gånger fått känna på hur extremt dyrt det är i vårt västra grannland. Vi käkade lunch på Burger King innan vi 15:49 satte oss på tåget hem till Stockholm. Resan gick bra, det var skönt att bara sitta still och inte behöva tänka på något. Men efter 5h började det trots allt bli lite segt och man längtade ordentligt hem.

Strax före klockan 22:00 på lördagskvällen återvände så JonssonBokefors till den svenska huvudstaden. Vi blev upplockade av min farsa och körda till Daniel. Där packade vi om alla prylar och lastade in min utrustning i vår Skoda Yeti. Avslutningsvis bjöd även Daniels mamma på våfflor innan jag och farsan satte oss i bilen.

Strax före klockan ett var jag äntligen hemma i Uppsala. Jag slängde in de blöta och svettiga kläderna i maskinen och somnade sedan skönt i min egen säng. Efter två veckor var nu JonssonBokefors-Challenge 2012 över.




Bilder (Del 1/4)

Schysst första camp va? Mitt i den Sörmländska skogen kom vi fram till den fina sjö vi tänkt slå läger på, men det var inte så lätt att hitta en bra tältplats....
Den tredje dagen sken solen och humöret var på topp, inte så konstigt då det var 6 juni Sveriges Nationaldag
Lunch vid den vackre Glafsfjorden i Värmland
Vacker kväll i Jössefors utanför Arvika
Man kanske inte hade den bästa hygienen under resan men bortsa tänderna bör man ju iallafall göra



Samma väg, fast baklänges

Jag och Daniel sitter på tåget med knappa två timmar kvar till Stockholm. Under eftermiddagen har vi passerat flera av de orter vi besökte under cyklingen, vilket känns lite konstigt men samtidigt väcker många minnen.


Vi vill också passa på att tacka alla er som följt oss och på olika sätt stöttat oss under våran resa. Det har betytt otroligt mycket.

Nu är JonssonBokefors-Challenge 2012 över. Men detta betyder inte att min och Daniels glöd för äventyr och kamp mot cancern är slut. Vi har redan börjat fundera på vad man skulle kunna hitta på nästa gång, så vem vet, om ett år kanske vi är iväg igen!? Detta återstår att se men i nuläget ska det bli skönt att komma hem och ha ett välbehövligt sommarlov.

Resan är alltså snart slut men det betyder inte att hela projektet är över. Insamlingen stänger inte förren sista Juni och fram tills dess kommer bloggen och Facebook-sidan vara fortsatt väluppdaterade. Självklart kommer en väldig massa bilder från resan läggas upp och det vill ni inte missa!!! Dessutom ska en sammanfattning av resan skrivas samt en text med "äventyret ur Daniels perspektiv" eftersom det hittills bara är jag som skrivit. Så jag säger bara det, sluta inte läsa bloggen för det är nu det bästa börjar.

I övrigt tackar vi för att ha fått vara med om en sådan spännande resa som knappast lär vara den sista, hörs!




Dag 12 Toppbestigning

06:30 ringde klockan och vi klev ur sängen. Idag gällde det! Upp och packa väskorna med lunch och tjocka kläder, det var kallt på toppen. Många minus varje natt. Efter frukost kom Svein och hämtade oss. Han skulle köra oss till början av den vandringsled som går upp på toppen.

Svein berättade att han fixat en intervju till oss med Rjukans lokaltidning och att vi skulle träffa reportern vid vandringsledens början 08:30. Vi hade därför lite tid på oss så Svein körde en Sightseeing i Rjukan centrum innan vi åkte upp mot berget. Väl där mötte vi upp reportern som höll en intervju med oss och tog en massa fotton. Samtidigt kom också en gubbe förbi, vi kallar honom Mr Gausta, han jobbar för turistföreningen och hade varit uppe på toppen 1306gånger!!!!! Vi pratade en stund med honom och därefter vid nio tiden på morgonen tog vi de första stegen uppför stigen mot toppen.

Berget låg täckt i en tjockt lager dimma så vi kunde inte se toppen som sträckte sig högt ovanför oss. Vi följde de rödmarkerade T:n som visade leden men kom trots allt fel. Vi följde bara efter de steg i snön vi såg framför oss och plötsligt var vi långt ut i ett stenrös. Upp med kartan, nä men det är nog här ändå! ....... Vi fortsatte ytterligare en bit i det branta stenröset men insåg sedan att detta bara måste vara fel och vände tillbaka. Slutligen hittade vi tillbaka till leden och fortsatte uppåt. Snart var vi ännu en gång ute på villovägar i snön men denna gång hjälpte kartan oss och ibland när dimman lättade något kunde vi skymta toppstugan högt där uppe.

Två timmar efter vi börjat vandringen var vi så uppe vid toppstugan och telefonmasten efter en brant sista klättring. Men ännu var inte toppen nådd. För att stå allra högst upp på Gaustatoppen behöver man nämligen gå ut ungefär 10min på en smal bergskam och ta sig upp några ytterligare höjdmeter. Detta var också vad vi gjorde. Ute på den smala kammen vandrade vi ensamma, på båda sidor om oss störtade bergväggen brant ned och luften var ett enda vitt hav. Men så, vid strax efter klockan elva nådde JonssonBokefors-Challenge 2012 Gaustatoppens högsta punkt 1883m.ö.h!

Vi hade klarat det!!!!! På den tolfte dagen, efter dryga 75mils cykling och 16h vandring och en toppbestigning stod vi tillsist på toppen. Känslan var minst sagt obeskrivlig!

Vi fottade oss och placerade slutligen den svenska flaggan på toppen innan vi startade vandringen tillbaka. Vi käkade lunch i hyttan innan vi fortsatte ner. På vägen mötte vi också Mr Gausta som nu bestigit toppen 1307 gånger, denna dag på skidor....


Efter detta fortsatte färden ner där vi träffade på ytterligare människor påväg uppåt. Inte konstigt med tanke på att berget sägs vara Norges vackraste fjäll. På vägen ner lättade så tillslut också molnen och gav oss en fantastisk utsikt. Vi passade också på att köra "Sälen" i en av snöbackarna innan vi var tillbaka nere på vägen och blev upplockade av Svein.

Vi kördes ner till kontoret igen. Packade snabbt om väskorna och sedan var det dags att hastigt ge sig av från Rjukan. Vi satte oss på en buss som tog oss till Oslo och där tog vi sedan ännu en gång in på Ekebergs camping.

Glada och nöjda över att ha klarat av utmaningen somnade i tillsist in medans solen försvann bakom bergen bakom Oslo.




Dag 11 Lera upp till knäna men många vackra ljusglimtar

Vi gick som vanligt upp tidigt, lagade gröt och diskade i den intill liggande bäcken. Sedan tog vi ner tältet och gav oss iväg vid 9:10. Humöret var betydligt bättre idag och vi drog iväg nerför skogsstigen diskuterande ekonomi, skola och framtiden. Båda kände sig fortsatt pigga vid första stoppet med utsikt över Gaustatoppen i fjärran. Under gårdagen hade vi bara kunnat skymta toppen som var dold bakom molnen men nu var vädret bättre och berget reste sig majestätiskt i horisonten.

Färden fortsatte men blev allt tuffare. Såhär tidigt på säsongen, leden "öppnade" 1:a juni är det extremt blött och lerigt uppe i markerna. Det ligger fortfarande fullt med snö på topparna och ett av gårdagens bättre minnen var när jag kanade ner för en brant backe på snön och nästan mejade ner Jonsson nedanför.

Vi hade nu alltså flera timmar mitt på dagen med myrvandring framför oss. Helt otroligt blött och grisigt var det och dessutom, det tog slut på bäckar. Vi gick alltså igenom dyngsura mossar med lera och fukt upp till knäna men det fanns inget drickbart vatten så långt ögat nådde. Vi gick och gick och blev båda allt hungrigare och törstigare. Tillslut visste vi inte vad vi skulle ta oss till, steka på korven utan någonting till som lunch?

Det var nästan så man började hallucinera när vi tillsist kom fram till en liten bäck, tack gode Gud!!!


Vi lagade lunch och blev på bättre humör igen lagom till att det ännu en gång började gå upp mot fjället. Övre Fjällstul hytta hade vi passerat tidigare på dagen och nu skulle vi över ett fjäll för att nå den sista hyttan, Daggrö.

Det blev en tuff men väldigt vacker etapp med en liten paus högst upp på en topp med den fantastiska utsikten över fjällvärlden. Väl nere vid hyttan stannade vi och Daniel ringde vår norska kontakt Svein. Det var han som skulle plocka upp oss och köra oss till Rjukan för sista dagens toppbestigning. Det går nämligen inte att vandra hela vägen till Rjukan då det ligger en stor sjö emellan och därför inte går någon vandringsled. Vi bestämde tid för hämtning och tog oss sedan den sista halvtimmen ner till den väg där vi skulle bli upplockade.

Soppa lagades på stormköket medans vi väntade på Svein men lagom till att vi ätit upp drog mörka moln in över berget. Men det var inte regn, det var hagel....

I hagelskuren satt jag på huk och diskade i den lilla sjön vi befann oss vid och försökte hålla värmen uppe. Det var riktigt Svinkallt så vi var glada när Svein kom och plockade upp oss. Vi blev sedan körda den häpnadsväckande bilvägen ner till Rjukan där vi skulle bli bjudna på mat på kontoret. Vi käkade en underbar middag med rejäla köttbitar och blev även erbjudna att sova i kontorets lägenheter över natten. Svein jobbar på energibolaget Statkraft som har flera vattenkraftverk i Rjukanområdet. För medarbetare som kommer långt ifrån har man små lägenhets rum i kontorsbyggnaden. Vi tackade inte nej till dusch och tak överhuvudet, framförallt skulle vi ju också kunna torka alla blöta kläder inför toppbestigningen. Att få komma inomhus och sova i en säng för första gången på nästan två veckor kändes som rena lyxhotellet och vi var på riktigt gott humör när vi gick och la oss och såg fram emot morgondagens toppbestigning. Ovanför oss sträckte sig toppen, vi var så nära nu!!!!




Dag 10 Krävande vandring på fjället

Vi tog en liten sovmorgon och kom inte iväg förrän 10:15. Natten hade varit ovanligt skön då vi låg uppe på ett tjock lager mjukt blåbärsris och mossa.

Men starten av dagen blev en riktig chock. Först var vi tvungna att härda ut en total invasion av knott. Hela luften var ett enda stort moln av dessa fruktansvärda insekter som tar sig in överallt och biter sig fast. Vi var därför enormt lättade över att komma iväg men då fortsatte utmaningen. Upp upp upp för den grusväg som ledde till vandringsleden i Nordstul och väl framme efter 45minuter var vi redan helt färdiga....

En kort paus och sedan fortsatte traskandet uppför berget. Vi passerade efter en stund trädgränsen men stigen bara fortsatte uppför. Ryggsäckarna skavde mot axlarna och syran sprutade i låren samtidigt som pulsen var på högvarv.

Under en period hade vi det båda riktigt tufft innan vi stannade för smörgåsstoppet. Vi var nu högt uppe bland molnen och dimman låg tjock. Vi hade svettats en jäkla massa hela vägen upp och när vi nu stannade blev vi snabbt nerkylda. Vi fortsatte därför och nådde tillslut Sigridsbu, en hytta högt uppe på kalfjället kanske 1100m.ö.h. Vi fortsatte efter att ha fyllt vattenflaskorna och nu var det inte lika brant längre. Istället lättade molnen och trots att det var jobbigt var etappen fram tills lunch en ren njutning med obeskrivligt storslagen utsikt.

Lunch, snabbmakaroner och köttbullar med tomatsås lagades med stormköket på en klippavsats medans solen sken. Det var dock kyligt så man var glad att ge sig iväg igen och få upp värmen.

En stund efter lunch började så stigen slutta neråt igen, ner från fjället. Detta gjorde det mindre jobbigt för pulsen men ännu tuffare för musklerna som var tvungna att orka hålla emot i den branta och steniga utförslöpan. På eftermiddagen träffade vi också de första människorna på vandringen. Tre stycken yngre norska män som var påväg i motsatt riktning. Den sista biten till nästa hytta (Eriksbu) var jobbig för mig, det hade varit en tuff dag och kroppen var tömd på energi, dessutom hade mobilen med spotify slut på batteri så jag kunde inte lyssna på musik utan bara höra mina tunga andetag. När vi så kom fram till hyttan vid 6tiden på kvällen visste vi samtidigt att vi var tvungna att fortsätta. Annars skulle vi aldrig hinna fram i tid dagen efter.

Sista 1,5h var riktigt sviniga. I jobbig och tråkig terräng nere i dalens täta fjällskog och blöta underlag med ständigt travande över bäckar. Först var jag mest förbannad över att benen inte bar och axlarna och höften gjorde ont men sista biten var jag så tom att jag inte orkade tänka utan vandrade framåt som ett spöke över rötter och stenar. Daniel var lika trött han och vi vandrade i tysthet.

När vi väl slog läger hade vi (inklusive) stopp varit igång i 10h. Det var en ganska kass tältplats med värdelöst underlag men det fick duga. Efter att utmattade fått upp tältet och slängt ihop middag somnade vi snabbt vid 22:00 tiden. Vi såg knappast fram emot morgondagen utan insåg hur mycket vi hade underskattat vandringen!






Oslo sentralstajon

Vi har precis käkat lunch på Burger King. Nu går snart tåget som ska ta oss till Stockholm. När vi satt oss där ska jag uppdatera mer från de senaste dagarna. Vi hörs!




Dag 9 tuff sista etapp och framme i Kongsberg

Vi gick upp tidigt, så tidigt att våra Ryska campinggrannar inte ens hade gått och lagt sig än.

Snabbt fick vi ihop tältet och drog ihop alla prylar och stack iväg in mot centrum.

Det hängde tjocka moln över huvudstaden när vi tog oss ner till operahuset och den cykelbana vi tänkt köra på. Det var nog många morgontrötta Oslobor som hejade till när två cyklister med vagn och en Svensk flagga fladdrande svischade förbi i morgonrusningen.

Vi tog oss relativt enkelt igenom de centrala delarna men den jobbiga biten skulle snart börja. Samtidigt som det började bli allt sämre skyltat i Oslos västra förorter Sandvika och Asker blev backarna allt brantare och regnet började forsa ner över oss.

Det var en tuff bit innan vi tillsist tog oss ut ur Oslo och hade det första smörgåsstoppet. Därefter blev det lite lättare då regnet slutade och vi fick världens(?) längsta nedförsbacke ner till Drammen. Här blev nya svårigheter att ta sig igenom på cykelbanor men efter att vi frågat några trevliga norrmän om vägen löste det sig!

Vägen fortsatte i dalgången fram tills lunchstoppet på en grusväg med riktigt läcker utsikt. Här bestämde vi också att åka förbi Hokksund och där lämna vagnen hos Daniels släkting Hege som jobbar där, detta för att kunna få till det med upplockningen av all utrustning.

Därefter var det en mycket kuperad men vacker sista bit till Kongsberg i härligt väder. Efter en stenhård sista dag var vi alltså framme, herre Gud vi är i Kongsberg!!!!! Man kunde knappt fatta att cyklingen var över.

Vi stannade på en mataffär och shoppade käk inför vandringen, därefter packade vi om cykelväskorna och la ned det som behövdes i fjällryggsäckarna i samma veva kom också Daniels kusin Henrik och plockade upp oss och cyklarna. Han körde oss sedan högt upp i skogen till ett ställe som kallas Bolkesjö där vandringsleden börjar.

Problemet var bara att vi hade så dålig karta att vi inte visste exakt vilken väg man skulle ta upp till leden. Henrik släppte dock tillsist av oss på en skogsväg som vi trodde var den rätta. Vi var (som vanligt) svinhungriga och gjorde därför genast middag.

Medan vi satt där och käka kom så en man med två hundar förbi. Vi passade på att fråga om detta var vägen till vandringsleden och fick veta att så var INTE fallet, nähe......

Han beskrev vägen och efter middagen började vi alltså knata. Men ni ska inte tro att vi hittade rätt direkt. Nejdå först efter att ha gått fel en bra bit och frågat både en kvinna vid en busskur och en gumma i en stuga i skogen hittade vi rätt väg upp på berget.

Framme vid leden var vi dock inte, och trötta både fysiskt och psykiskt var vi när vi tillsist slog läger i skogen klockan halv elva på kvällen. Vi slocknade snabbt när vi krupit ner i säcken men fasade lite inför morgondagen. Vi hade ju fått en försmak av hur tufft det kunde vara att gå i brant uppförsbacke med en grymt tung ryggsäck!




Toppen is nådd!!!!

Ja imorse besteg vi, i en tjock dimma tillsist Gaustatoppen efter en småtuff men inspirerande vandring.

Efter lunchen gick vi ner för berget igen. Och tog en dusch i den lägenhet vi fått bruka under natten. Sen var det bara att packa fullt i ryggsäckarna och gå ner till busshållplatsen!


Vi vill även passa på att tacka alla er som stöttat vår insamling under resan, denna stängs inte förrän om ett par veckor så kanske kan vi med hjälp av er som ännu inte gett ett bidrag nå 20 000kr? Det vore iallafall helt fantastiskt!

Nu sitter jag och Daniel på en buss som ska ta oss från Rjukan till Oslo ikväll. Där tänkte vi att på nytt tälta på Ekebergs camping innan hemfärden till Stockholm imorgon.

Men nu ska jag uppdatera er om de senaste dagarna.....