Vi gick som vanligt upp tidigt, lagade gröt och diskade i den intill liggande bäcken. Sedan tog vi ner tältet och gav oss iväg vid 9:10. Humöret var betydligt bättre idag och vi drog iväg nerför skogsstigen diskuterande ekonomi, skola och framtiden. Båda kände sig fortsatt pigga vid första stoppet med utsikt över Gaustatoppen i fjärran. Under gårdagen hade vi bara kunnat skymta toppen som var dold bakom molnen men nu var vädret bättre och berget reste sig majestätiskt i horisonten.

Färden fortsatte men blev allt tuffare. Såhär tidigt på säsongen, leden "öppnade" 1:a juni är det extremt blött och lerigt uppe i markerna. Det ligger fortfarande fullt med snö på topparna och ett av gårdagens bättre minnen var när jag kanade ner för en brant backe på snön och nästan mejade ner Jonsson nedanför.

Vi hade nu alltså flera timmar mitt på dagen med myrvandring framför oss. Helt otroligt blött och grisigt var det och dessutom, det tog slut på bäckar. Vi gick alltså igenom dyngsura mossar med lera och fukt upp till knäna men det fanns inget drickbart vatten så långt ögat nådde. Vi gick och gick och blev båda allt hungrigare och törstigare. Tillslut visste vi inte vad vi skulle ta oss till, steka på korven utan någonting till som lunch?

Det var nästan så man började hallucinera när vi tillsist kom fram till en liten bäck, tack gode Gud!!!


Vi lagade lunch och blev på bättre humör igen lagom till att det ännu en gång började gå upp mot fjället. Övre Fjällstul hytta hade vi passerat tidigare på dagen och nu skulle vi över ett fjäll för att nå den sista hyttan, Daggrö.

Det blev en tuff men väldigt vacker etapp med en liten paus högst upp på en topp med den fantastiska utsikten över fjällvärlden. Väl nere vid hyttan stannade vi och Daniel ringde vår norska kontakt Svein. Det var han som skulle plocka upp oss och köra oss till Rjukan för sista dagens toppbestigning. Det går nämligen inte att vandra hela vägen till Rjukan då det ligger en stor sjö emellan och därför inte går någon vandringsled. Vi bestämde tid för hämtning och tog oss sedan den sista halvtimmen ner till den väg där vi skulle bli upplockade.

Soppa lagades på stormköket medans vi väntade på Svein men lagom till att vi ätit upp drog mörka moln in över berget. Men det var inte regn, det var hagel....

I hagelskuren satt jag på huk och diskade i den lilla sjön vi befann oss vid och försökte hålla värmen uppe. Det var riktigt Svinkallt så vi var glada när Svein kom och plockade upp oss. Vi blev sedan körda den häpnadsväckande bilvägen ner till Rjukan där vi skulle bli bjudna på mat på kontoret. Vi käkade en underbar middag med rejäla köttbitar och blev även erbjudna att sova i kontorets lägenheter över natten. Svein jobbar på energibolaget Statkraft som har flera vattenkraftverk i Rjukanområdet. För medarbetare som kommer långt ifrån har man små lägenhets rum i kontorsbyggnaden. Vi tackade inte nej till dusch och tak överhuvudet, framförallt skulle vi ju också kunna torka alla blöta kläder inför toppbestigningen. Att få komma inomhus och sova i en säng för första gången på nästan två veckor kändes som rena lyxhotellet och vi var på riktigt gott humör när vi gick och la oss och såg fram emot morgondagens toppbestigning. Ovanför oss sträckte sig toppen, vi var så nära nu!!!!