Vi gick upp tidigt, så tidigt att våra Ryska campinggrannar inte ens hade gått och lagt sig än.

Snabbt fick vi ihop tältet och drog ihop alla prylar och stack iväg in mot centrum.

Det hängde tjocka moln över huvudstaden när vi tog oss ner till operahuset och den cykelbana vi tänkt köra på. Det var nog många morgontrötta Oslobor som hejade till när två cyklister med vagn och en Svensk flagga fladdrande svischade förbi i morgonrusningen.

Vi tog oss relativt enkelt igenom de centrala delarna men den jobbiga biten skulle snart börja. Samtidigt som det började bli allt sämre skyltat i Oslos västra förorter Sandvika och Asker blev backarna allt brantare och regnet började forsa ner över oss.

Det var en tuff bit innan vi tillsist tog oss ut ur Oslo och hade det första smörgåsstoppet. Därefter blev det lite lättare då regnet slutade och vi fick världens(?) längsta nedförsbacke ner till Drammen. Här blev nya svårigheter att ta sig igenom på cykelbanor men efter att vi frågat några trevliga norrmän om vägen löste det sig!

Vägen fortsatte i dalgången fram tills lunchstoppet på en grusväg med riktigt läcker utsikt. Här bestämde vi också att åka förbi Hokksund och där lämna vagnen hos Daniels släkting Hege som jobbar där, detta för att kunna få till det med upplockningen av all utrustning.

Därefter var det en mycket kuperad men vacker sista bit till Kongsberg i härligt väder. Efter en stenhård sista dag var vi alltså framme, herre Gud vi är i Kongsberg!!!!! Man kunde knappt fatta att cyklingen var över.

Vi stannade på en mataffär och shoppade käk inför vandringen, därefter packade vi om cykelväskorna och la ned det som behövdes i fjällryggsäckarna i samma veva kom också Daniels kusin Henrik och plockade upp oss och cyklarna. Han körde oss sedan högt upp i skogen till ett ställe som kallas Bolkesjö där vandringsleden börjar.

Problemet var bara att vi hade så dålig karta att vi inte visste exakt vilken väg man skulle ta upp till leden. Henrik släppte dock tillsist av oss på en skogsväg som vi trodde var den rätta. Vi var (som vanligt) svinhungriga och gjorde därför genast middag.

Medan vi satt där och käka kom så en man med två hundar förbi. Vi passade på att fråga om detta var vägen till vandringsleden och fick veta att så var INTE fallet, nähe......

Han beskrev vägen och efter middagen började vi alltså knata. Men ni ska inte tro att vi hittade rätt direkt. Nejdå först efter att ha gått fel en bra bit och frågat både en kvinna vid en busskur och en gumma i en stuga i skogen hittade vi rätt väg upp på berget.

Framme vid leden var vi dock inte, och trötta både fysiskt och psykiskt var vi när vi tillsist slog läger i skogen klockan halv elva på kvällen. Vi slocknade snabbt när vi krupit ner i säcken men fasade lite inför morgondagen. Vi hade ju fått en försmak av hur tufft det kunde vara att gå i brant uppförsbacke med en grymt tung ryggsäck!