Nu har jag så äntligen tid för att berätta vad som hände den där natten för några dagar sedan när vi utmattade slagit läger i ett skogsparti.

Vi var slitna och hungriga när vi tillsist kom fram och tyckte vi hittade ett schysst campingställe i skogen. Middagen klarades av och vi la oss i tältet för att krypa ner i säckarna. Daniel hade precis lagt på ett telefonsamtal med sin mamma och vi skulle släcka pannlampan som gav ljus i tältet när en bil plötsligt kör upp i närheten av tältplatsen. Det har börjat skymma men kan se strålkastarna träffa träden en bit bort.

Va fasen är det här tänkte vi båda och pulsen steg blixtsnabbt. Det hördes mansröster samtidigt som ett par personer klev ur bilen. Vi måste kolla vilka det är sa jag och Daniel kikade snabbt ut ur tältet. Jag kan inte se vad det är för några!!!?? Fick jag efter några sekunder som svar från Daniel medans rösterna närmade sig.

Jag greppade taget om kniven samtidigt som jag ålade mig fram mot tältöppningen. Vilka kunde det vara, rånare? Tankarna ven under några sekunder innan männen uppenbarade sig bara en liten bit bort......

Det var polisen!!!!


Hallå ropade jag förvånad men lättad till dom, hej! fick jag till svar. Är du själv där inne? frågade den ene samtidigt som jag fick skenet från deras stora ficklampa i ansiktet. Nä vi är två!!! Kan ni komma ut så vi får snacka lite sa dom, va fasen är grejen undrade jag, vad har vi gjort?

Jag hoppade ut i bara stumplästen och Daniel gjorde samma sak. Under tiden valde jag att släppa kniven ur handen så den föll ner på tältdukens golv.

Ja men ni ser ju helt normala ut! Sa den ene konstapeln, jo det hoppas jag! svarade jag. Vi skrattade lite och de började sedan fråga oss vad vi höll på med, långcykling jaha! Vi snackade ett tag med de väldigt trevliga värmländska poliserna men kom inte riktigt in på vad dom gjorde där i skogen egentligen.

Men efter en stund fick vi iallfall förklarat att det var boende i området som ring och berättat att de sätt någon skum typ smyga runt i området. Jaha men då är det lugnt, då var det ju oss i skogen de såg, vi kunde andas ut...... trodde vi......

Poliserna förklarade nu att det inte var första gången boende i området hört av sig och berättat om den skumma mannen. En gubbe som tydligen skulle tillbedja en reflexväst(!????) brukade glida runt i skogen. Polisen hade tidigare varit där och letat men inte funnit någon men trodde det hade att göra med det behandlingshem för narkomaner som låg i närheten.

Vi stod stumma medan de berättade färdigt, sedan sa dom att de var klara här och hoppades att vi inte blivit uppskrämda, det har vi ju visst det!!!! Förklarade jag medans de satte sig i bilen och drog iväg.

När jag och Daniel la oss i tältet bara tittade vi på varandra skrattade lite och sa att detta bara var för sjukt för att vara sant. Shit va läskigt, kommer bli svårt att sova sa vi först lite på skämt men snabbt började tankarna rulla om galningen i skogen. Vi kan bara inte vara kvar!!!!


Därför efter ett hastigt besökt valde vi att i mörkret riva ner lägret trycka allt i vagnen och ge oss av. Den tidigare stora tröttheten var utbytt mot skärpa och adrenalin. Vi rullade på i mörkret med hög puls och stannade inte för än efter 12km när vi kom till Edsvalla. Vi slog läger i skogen bredvid idrottsplatsen och fick relativt snabbt upp tältet i mörkret. När vi la oss kände vi oss trygga och somnade snabbt.


Ja herre Gud vilken konstig natt!!!!