Natur vs Sam!
Den ständiga frågan, vad är bäst att välja: Natur eller Sam?
Så många gånger vi har debatterat detta på löp, så många gånger som jag har fått kämpa för min sak mot naturarna. Debatten har tidvis varit skämtsam tidvis varit hård och ännu är den långt ifrån över. Jag tror många andra känner igen sig i det jag säger.
Sen kan man ju även blanda in teknikprogrammet eller ta de teoretiska linjerna gentemot yrkesutbildningarna men eftersom de flesta på Löpargymnasiet studerar Natur eller Sam är det den mest förekomna diskussionen.
Jag gick på Tiundaskolan i Uppsala från årskurs 4-9. Det var en bra skola med god stämning. Inte direkt den flådigaste men den ligger i ett lugnt område och hade bra lärare. För mig var valet att välja den Samhällsvetenskapliga linjen på gymnasiet självklart. Jag har alltid varit mest intresserad av samhällsämnena. Förut mest historia och geografi nu mer statsvetenskap och juridik, gärna med ett internationellt inslag. Hoppas kunna läsa någon sådan utbildning på universitetet. Intresset för juridiken har jag fått från mamma och pappa och när den inriktningen fanns på Rudbeck tyckte jag det kunde vara kul och nyttigt att läsa dom kurserna. Jag har valt kurser på gymnasiet med hjärtat, det man tycker är roligt går ju oftast bäst också och det är ju med betygen man söker till universitetet! Just nu läser jag Engelska B, Affärsjuridik, Geografi A, Internationella Relationer och Svenska C. Ett gäng riktiga Samämnen alltså!
Daniel läser istället Naturvetenskapliga programmet, Naturnatur t.om. alltså linjen som är känd som den tuffast möjliga. Jag vet att Jonsson även gillar Samämnena och är riktigt grym på Engelska men han ville gardera upp sig genom att läsa de "tyngsta" kurserna såsom Fysik och Matte för att kunna ha behörighet till alla linjer på universitetet. Dessutom är det ju en väldigt status att ha gått tagit sig igenom Naturnatur..... Daniel har i vår ett väldigt lugnt schema med två block hål. Han läser dubbelblock Matte D samt Biologi A.
Självklart finns inget klart svar, olika linjer passar för olika personer med trots detta lär diskussionerna fortsätta. Naturarna vill ju gärna hävda sin överlägsenhet, och visst, Fysik B är säkert ingen lätt kurs, fast hur jädra lätt tror ni det är att lära sig "Sveriges rikes lag" då!?
Jag är väldigt imponerad över Naturare som klarar av att beta av mattekurs efter mattekurs och läsa Kemi, Biologi, Fysik inte bara en gång utan A och B. Det tar ju aldrig slut med siffror och uträkningar....
Men Sammare, vi ska vara stolta, det är ju trots allt i samhället vi ska leva när vi gått ut gymnasiet, inte i naturen, den lämnar vi åt älgarna.
...
Gonatt!
(Oavsett så hade Daniel den snyggaste klädseln när han gick ut 9an, heeeelt underbar och jag hoppas han kör den på studenten också)
Jesper Bokefors
Jesper Alexander Bokefors, är en kille från Uppsala som verkligen är ”one of a kind”. Han har en målmedvetenhet utan dess like och är dessutom en riktig tävlingsmänniska. Han är beredd att göra vad helst för att nå sina mål, och ger aldrig upp. I löparkretsar är han nog mest känd för sina brutala spurter som ofta knäcker allt motstånd. På meritlistan har han hela sju SM-medaljer att skryta med, varav två är av valören guld.
Jesper har bott i Uppsala i hela sitt liv, men bor där nu endast på deltid eftersom han valde att börja på Löpargymnasiet hösten 2010, där han tillsammans med mig och ett trettiotal andra elitlöpare bor på ett internatboende. Han har aldrig sysslat med någon annan sport än friidrott, men har ett mycket brett idrottsintresse. Han har växt upp i en mycket aktiv familj som älskar all typ av idrott och friluftsliv.
Jesper började med friidrott för 10 år sedan, men specialiserade sig på löpning först för 4 år sedan, då hans riktiga elitsatsning började. Efter ett antal bra prestationer, som medalj på Svealandsmästerskapen, kom det stora genombrottet sommaren 2010, då han chockade alla med att vinna USM på 800m efter en makalös spurt. Efter det har han fortsatt att tillhöra den absoluta Sverigeeliten för sin ålder, och tog 2011 både silver och brons på JSM utomhus.
Med en pappa som är polis, och en mamma som är åklagare, är det inte konstigt att Jesper är oerhört samhällsintresserad. Redan på lågstadiet var historia och geografi hans favoritämnen, och drömyrket var polis. Nu på gymnasiet studerar Jesper samhällsvetenskapliga programmet och jag skulle vilja säga att han är en riktig samhällsexpert. Innan han började på Löpargymnasiet gick han på Tiundaskolan i Uppsala, där han alltid strävade efter att vara bäst i klassen, vilket resulterade i höjdarbetyg.
På internatboendet har Jesper även visat sig vara en riktig charmör och lite av en tjejtjusare. I februari blev han tillsammans med Sofia, och hon var inte den första som föll för Jespers charm…
Jesper är mycket stark och uthållig, men är framför allt extremt bra på att tåla mjölksyra, vilket inte är någon dålig egenskap att ha som medeldistanslöpare. Hans mjölksyratålighet hoppas jag dock att han inte ska få så mycket användning för på vår resa, men hans enorma uthållighet kommer garanterat vara till stor nytta. Likaså hans mentala styrka, att aldrig ge upp och ta ut sig till max.
Nog med lovord, det finns såklart även hos Jesper egenskaper som inte är att skryta med.
Är det någonting jag är orolig för inför resan, så är det Jespers förmåga att alltid komma vilse och alltid lyckas ta de längsta och krångligaste vägarna. Om man är ute och springer med Jesper och låter honom bestämma rundan, blir det alltid längre än man tänkt sig. Han tror sig alltid veta vägen, men i 99 % av fallen visar det sig att han egentligen inte har någon aning. Det är tur att vi ska ha med oss kartor på resan, annars skulle vi lika gärna kunna hamna i Finland.
Som jag nämnt har Jesper ett förhållande med Sofia. Hittills har de inte varit utan varandra i mer än ett par dagar, men under resan måste Jesper klara sig utan Sofia i ca två veckor. Jag hoppas att han inte kommer längta alltför mycket, för jag tänker inte agera ersättare till Sofia.
Visst kommer det uppstå problem under resan, men jag är övertygad om att Jesper kommer klara av det, en bättre medarbetare får man leta efter…
// Daniel
Daniel Jonsson
Daniel Karl Jonsson, av sina vänner endast kallad ”Jonsson” är Nackas tävlingsmänniska nummer 1.
Daniel växte upp i en elitidrottande miljö i Älta, Nacka kommun och blev tidigt uppfostrad att det viktigaste som finns, det är att vinna. En andra plats, den är lika med en förlust. Med en morbror som var världens bästa orienterare på 90-talet har Daniel minst sagt vinnarinstinkten och kämparandan i blodet. Daniel är ingen typisk stadsbo, han hatar stadens betong och trivs betydligt bättre i skogen, inget går upp mot en löptur i Hellasgårdens terrängspår.
Daniel har testat på en mängd olika sporter men fastnade tidigt för löpningen. Han visade sig här vara en fantastisk talang. Mellan åren 2001-2005 vann Daniel Lidingöloppet, alltså 5 segrar i rad(!). Han vann sedan nästan allt som gick att vinna inom friidrotten och terränglöpningen och var överlägsen de flesta konkurrenterna i hela landet. Men när Daniel var tretton år började problemen hopa sig. Han åkte på skada efter skada och var borta helt från tävlandet i tre-fyra år innan han säsongen 2010 började få bukt med problemen och på hösten började på löpargymnasiet i Sollentuna tillsammans med mig. Daniel är nu på god väg att ännu en gång nå den absoluta Sverigeeliten och med sin stora vinnarskalle lär det knappast dröja länge till.
Daniel gick grundskolan hemma i Nacka men började i sexan på Engelska skolan där han fyra år senare gick ut med toppbetyg. Daniel tillhörde skolans bästa i samtliga ämnen. Daniel fick också ta emot ett särskilt pris från skolledningen, ”approach to learning” för att ha varit en sådan fin elev och medmänniska.
Daniel är extremt välbyggd, 189 cm lång och mycket muskulös. Det är få tjejer som inte faller när han drar av sig tröjan och visar sin tvättbräda.
Han har en mycket hög fysisk kapacitet med en stor råstyrka och imponerande tryck i steget i tuff terräng. Ju mer kuperat, destå snabbare springer han trots sin stora kropp. Den mentala styrkan är inte sämre, att projektet ska misslyckas… det finns inte på kartan för Daniel. Allt detta bäddar för att vi ska lyckas genomföra projektet på ett klanderfritt sätt, men… även solen har sina fläckar.
Ett av Daniels kännetecken till vardags är att han kan vara ofantligt seg. När Daniel ska göra saker, spelar ingen roll om det är att tvåla in sig i duschen eller bre smör på mackan så går det i slow motion. Vi får hoppas att han ser till att skärpa sig så att vi kan hålla tidsplanen!
Ett annat problem är att Daniel är väldigt morgontrött. Man kan lugnt kalla honom för en klassisk kvällsmänniska. Detta leder till att om Daniel behöver gå upp tidigt så kan han bli ganska butter, jag får alltså se till att verkligen vara extra snäll med honom på mornarna.
”Jag älskar att springa men hatar att gå” brukar man kunna höra Jonsson säga. Låt oss hoppas att benen bär och kan hålla uppe tempot den 8mil långa vandringen i den Norska fjällvärlden.
Jag har tidigare nämnt att Daniel inte är en typisk stadsbo. Men han är heller ingen som gillar att få för mycket smuts under naglarna. När vi för några veckor sedan fick en vattenskada på internatet så att man var tvungen att stänga av vattnet och toaletterna. Då lämnade Daniel skutan och åkte hem. ”jag tänker inte sitta på nån jäkla bajamaja” sa han, hoppas han ser fram emot att bajsa i skogen säger jag.
Men trots det senast nämnda är jag är fullständigt övertygad om att Daniel kommer klara av utmaningen, och jag ser fram emot vår gememma resa mot toppen.
